Att bo eller inte bo

Bostadsbristen kostar miljarder i utebliven tillväxt, och har seglat upp i toppen av dagordningen inför det svenska valet.

Dystert. Stockholm är inte enbart kunglig idyll och Gamla stan, utan också en akut bostadsbrist och skyhöga hyror.

Nyligen cirkulerade en annons på den svenska köp och sälj-sajten Blocket.

”Rikt högutbildat par söker möblerat centralt.”

Upphovsmakaren skrädde inte med orden: ”Jag (Carl-Johan) som står för fiolerna är jurist med dubbelexamen i ekonomi som jobbar på Stockholms tingsrätt. Martina studerar master i kriminologi. Vi är intresserade av att äta ute, politik, resor, mode och träning.”

Carl-Johan kunde tänka sig att betala upp till 20 000 svenska kronor per månad för sitt boende. Han är knappast unik. En vanlig sommardag i juli räknar jag till 75 önskas att hyra-annonser i Stockholmsområdet på Blocket.

Uthyrannonserna andas likaså desperation: nyligen rönte en annons gällande en fyra kvadratmeter stor garderob stor uppståndelse.

För fyra år sedan letade jag och min flickvän boende genom en annons på Blocket, med tillhörande bild på ett lyckligt par. ”Journalist och EU-handläggare söker bostad”.

Vi mejlade ett tjugotal lägenhetsinnehavare per dag. En visning jag minns speciellt väl var en tvåa i Stockholms grannkommun Solna. Ungefär tjugo personer vandrade runt i bostaden, som kostade 10 000 kronor i månaden. Läget var ganska bra, med tunnelbana tog det högst nio minuter till T-Centralen. Men det luktade mögel och cigarettrök, färgen på de flammigt målade lila väggarna flagnade och i badrummet var plastmattan uppskuren och lappad med silvertejp. Alla som lämnade lägenheten skulle skriva på en intresselista.

”Visst, jag är intresserad.”

Drabbar alla

Stockholms bostadsbrist förvärras konstant och begränsar den ekonomiska tillväxten. För tio år sedan stod drygt 100 000 personer i kö på Stockholms bostadsförmedling. Kraven är att du ska vara myndig och betala den årliga avgiften. Sista december 2013 hade kön svällt ut till 431 144 personer. Av dessa är 62 000 aktiva kunder som gör intresseanmälningar på minst fem lägenheter per år. Hela 16 procent av de köande saknar ordnat boende, resten utgörs av unga som bor hos föräldrarna. Totalt förmedlades 10 000 lägenheter ifjol i Storstockholm, varav en knapp tiondel utgjorde nyproduktion.

En kötid på 5-7 år krävs för att få en lägenhet i områden som ligger ungefär 10 kilometer utanför T-Centralen. Innanför tullarna är kötiden 20-30 år. Stockholmsinvånarna är långt ifrån ensamma: enligt Boverkets enkät från 2012 dras 135 kommuner (46 procent) med bostadsbrist.

Pinsam Robinson

Det har fött en marknad med många oseriösa uthyrare. Svartkontrakt och överpris är vardagsmat. Den tidigare socialdemokratiska vårdkapitalisten och Robinson-vinnaren Jan-Emanuel Johansson försökte år 2009 hyra ut sin tvåa på Södermalm för 40 000 kronor i månaden under namnet Janne Johansson, men uppdagades av media. Johansson bloggade: ”Ett pinsamt försök till att hyra ut en lägenhet väldigt dyrt”.

Han hänvisade till att han hade köpt lägenheten dyrt och att riksdagsledamöter endast får ersättning för hyra, varmed han måste betala räntor och amorteringar själv. Ett år senare sålde han sitt vårdbolag för 223 miljoner kronor.

På den tiden var det förbjudet att ta ut en hyra som överstiger ursprungshyran med mer än 20 procent. Det gick inte heller att ta ut extra hyra för räntor och amorteringar. Överträdelser kunde bestraffas med återbetalningsskyldighet, men reglerna har numera ändrats.

 

Går solen ned eller upp? Mäklarstatistiken visar att priset på bostadsrätter i Stockholm har stabilisterats en aning den senaste tiden.

Unga lider

Sveriges och kanske särskilt Stockholms brist på bostäder drabbar främst unga. Nyligen hjälpte jag en kompis att flytta. Anna-Karin Domfors jobbar på ett bageri på Södermalm. Hon är 27 år och har under 24 av dessa stått uppskriven i HSB:s bostadskö. För ett år sedan fick hon sin första lägenhet via kön, den ligger i Nacka kommun ungefär 15 minuter från Slussen.

”Det är ju bara tur att mina föräldrar skrev upp mig när jag var tre år. Haha, det var knappast något jag tänkte på när jag satt där i sandlådan”, säger hon.

För en kort tid sedan bestämde hon sig för att flytta från sin 38 kvadratmeter stora lägenhet, det var svårt att ensam klara av en månadshyra på 6 000 kronor. Hon flyttade till ett kollektiv, men behöll kontraktet och hyrde ut lägenheten i andra hand i hopp om att en dag återvända. Anna-Karin är långt ifrån ensam, väldigt få som fått tag på ett hyreskontrakt släpper det, trots att man kanske inte ens vill bo i Stockholm. Kontrakten är för värdefulla, vilket också bidrar till en snedvriden andrahandsmarknad där de som inte har tillräckligt med pengar eller ett utländskt klingande namn missgynnas.

Tvingas bo ihop

Även par som vill separera drabbas. Min kollega fortsatte bo ihop i ytterligare ett år tillsammans med sin före detta fru och deras två barn. Han sa:

”Det hade ju varit slut mellan oss ett tag. Att vi bodde ihop så länge berodde på att vi inte hade något annat val. Vi hade använt våra köpoäng till lägenheten, så när det tog slut var vi tvungna att försöka lösa situationen med ett byte.”

Swedbank beräknar att Stockholms bostadsbrist kostar Sveriges ekonomi 21 miljarder kronor per år i utebliven tillväxt. Stockholms handelskammare fruktar att bostadsbristen skadar stadens ekonomiska utveckling. Tidigare i år skrev handelskammarens vd Maria Rankka att det kommer att råda en brist på drygt 70 000 högutbildade personer i Stockholmsregionen 2030 om ingenting görs.

Hon föreslår att ett slopade av den omdiskuterade hyresregleringen. Ändå återstår problemet med brist på bostäder – det är svårt att hyresreglera bostäder som inte finns.

Jumbo

För 2000-talets del innehar Sverige nordisk jumboplats inom byggande i förhållande till befolkningsmängden. När krisen på 1990-talet slog till störtdök byggandet, precis som i Finland, men återhämtningen i Sverige har uteblivit och antalet byggda bostäder ligger på runt 20 000 per år. Det är en historiskt låg nivå som endast underskridits under några år på 90-talet.

År 1965 inledde Sveriges riksdag det så kallade miljonprogrammet, för att låta bygga en miljon bostäder inom 10 år. Till en början bar det frukt: mellan 1967–1972 byggdes årligen över 100 000 bostäder. Därefter sjönk farten successivt, och i mitten av 1980-talet var takten nere i under 30 000 hem per år.

För dyrt

Följden är höjda priser. Under de senaste 15 åren har boendepriserna nästan tredubblats. Endast hushållen i Irland, Holland och Danmark hade högre skuldsättning i förhållande till disponibel inkomst än de svenska år 2012, enligt Eurostat. Bland annat EU-kommissionen oroar sig för skuldsättningen och varnar för en bostadsbubbla.

Även Sveriges riks­banks­chef Stefan Ingves har noterat problemet med den höga svenska skuldsättningen. I början av året efterlyste han i Dagens Nyheter ”någon form av bostadsmarknadskommission” som ta fram diverse åtgärdsförslag.

Politiska visioner

Under politikerveckan i Almedalen i somras lanserade Moderaterna sin vision – Sverigebygget. Fram till 2035 vill de satsa 200 miljarder kronor på infrastruktur för att kunna skapa förutsättningar att bygga 100 000 nya bostäder.

Socialdemokraterna vill knappast vara sämre och i deras Framtidskontrakt för Stockholmsregionen presenteras en vision gällande fler hyresrätter, en bristvara i Stockholm.

I åtta år har Alliansen styrt i Sverige och sittande bostadsminister kristdemokraten Stefan Attefall beskylls av elaka tungor för att främst beställa långa rapporter som sedan skalas ner till obetydliga lagförändringar.

Två av Attefalls reformer, ändrad fastighetsskatt och höjd reavinstskatt tycks snarare ha minskat bostadstillgången.

Tidigare i år sa John Hassler, ordförande i finanspolitiska rådet som har finansminister Anders Borgs uppdrag att granska regeringens finanspolitik, till Svenska Dagbladet:

”Dagens system med den så kallade flyttskatten, det vill säga att man får betala en reavinstskatt när man säljer, har lett till att det blir en inlåsningseffekt. Den leder till ett sämre utnyttjande av den bostadsstock vi har.”

Sverige måste hantera en svår balansgång: tillgång måste vägas mot efterfrågan och skuldberg mot bostadsbehov. Överkomligt boende är nödvändigt för framtida tillväxt, men parallellt finns risken att bostadspriserna sjunker, vilket skulle slå hårt mot den överbelånade svensken. Utmaningen är tuff, och det brådskar med reformer.<

Text: Per Sandström
Foto: Miguel Virkkunen Carvalho / Mostphotos

 

Fakta

I juni 2016 infördes i Sverige ett amorteringskrav som innebär att lån som uppgår till 70–85 procent av bostadens värde ska amorteras med 2 procent ner tills belåningsgraden når 70 procent. Därefter ska amorteringen uppgå till 1 procent ner tills belåningsgraden är 50 procent.

I mars 2018 skärptes amorteringskravet genom ett tillägg som säger att om man lånar mer än 4,5 gånger sin bruttoinkomst ska man amortera ytterligare 1  procent­enhet utöver tidigare infört amorteringskrav.

Finansinspektionens amorteringskrav och svajiga bostads­priser dämpade skuldtillväxten bland svenska hushåll, vars lån i november växte 5,7 procent från året innan – den lägsta nivån på 4 år.

Att få en bostad genom Bostadsförmedlingen, som förmedlar lediga hyreslägenheter i Stockholm, tar i regel mellan 8 och 12 år.

(Källa: SCB)

 

Denna artikel utgavs ursprungligen i Affärsmagasinet Forum

 

2 Jag gillar detta
0 Jag gillar inte detta

Skriv en kommentar

Din e-post kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är markerade med *